Enligt vetenskapsmännen av i dag finns vi till i ett universum skapat vid en Big Bang för cirka 13,7 miljarder år sedan. Solsystemet och jorden där vi lever har sedan så småningom bildats av stjärnstoff efter de första generationernas jättestjärnor som vid sin våldsamma död i supernovaexplosioner bildade många av de kemiska ämnen som vi består av – syre, kol, kväve, järn och flera andra ämnen. Här på jorden har det sedan, av någon anledning, börjat jäsa i dessa ämnen och livet har uppstått ur någon slags ursoppa, tror vetenskapsmännen. Från mycket enkla livsformer under ett par miljarder år har dessa sedan utvecklats till allt mer komplicerade arter som anpassat sig till de rådande förhållandena, först i vattnet och sedan även på land.
De indviduella livsorganismer som bildats har, varje individ för sig, inte levt så länge, utan de har alla dött så småningom. Men de har kunnat reproducera sig och bildat nya organismer, som i sin tur bildat nya organismer, och så vidare. En finess i denna reproduktion är att de nya individerna inte alltid varit exakt lika sina föräldrar. De har skiljt sig något åt och fått nya egenskaper som gjort dem ibland sämre och ibland bättre lämpade för att klara livet på jorden. Det var denna utveckling – evolutionen – som Charles Darwin upptäckte på 1850-talet. De arter och individer som råkat bli bättre anpassade har haft större chans att överleva och skaffa sig avkomma. På det sättet har det under mycket lång tid successivt skett en utveckling mot allt mer välanpassade organismer.
Till slut har universum och dess stjärnstoff lyckats frambringa en art – människan – som är så intelligent att hon kan blicka ut över och begrunda det universum som har skapat henne. Ett annat sätt att uttrycka det är att universum genom att frambringa människan har blivit medvetet om sig självt. – Jaså, det är så jag ser ut, mycket intressant!
Just här och nu är det jag, Allan Berg, som på universums vägnar försöker förstå hur det hänger ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar